Intro

Hejsan.

Under ett flertal år har jag bloggat om populär- och skräpkultur i korta inlägg med fokus på att låta bloggbesökaren själv konstatera om det jag bloggat om var intressant eller inte. Jag har mestadels postat en eller flera länkar till det jag velat uppmärksamma utan att förmedla mina egna tankar, känslor eller ens kunskap om det blogginlägget handlat om. På PCL LinkDump har jag och mina vänner från när- och fjärran snabbt och enkelt kunnat dela med oss av intressanta sajter, nedladdningsbara gamla plattor, 1000-tals videos eller klipp från gamla filmer, artiklar om våra kulturhjältar, konst, och berättelser om glömda storheter.
Men, som sagt, vi har inte ordat så mycket om det vi delat med oss av.
Det var heller aldrig meningen. När jag startade PCL i slutet av sommaren 2004 var bloggandet som fenomen relativt nytt. Eftersom jag var väl bevandrad på nätet redan då kunde jag snabbt konstatera att det inte fanns många bloggar (eller ens hemsidor) som tog upp det jag var intresserad av. Det fanns en del nischade bloggar som var riktigt bra. Men det fanns bara ett par bloggar och sajter som tog kulturen vid sidan om mittenfåran på riktigt allvar.

Det var en självklarhet att bloggen skulle skrivas på engelska eftersom den amerikanska populär - och skräpkulturen tidigt fångade mitt hjärta.
Detta stora land i väst som satt skräck i mig sedan barnaår uppväxt som jag är med föräldrar ur 68-rörelsen. Jag fick tidigt veta att det mesta onda i samhället kom från Amerika. Krig, girighet och värdelös kultur. Ungefär i den ordningen.
De hade naturligtvis rätt. Det intressanta var att de naturligtvis hade alldeles oerhört fel också.

På den här sidan tänker jag göra lite större och djupare kratrar i det som måste kallas populärkulturens århundrade: 1900-talet.
Jag får här möjligheten och lyxen att mer ingående presentera de mest karismatiska underhållarna; de mest lysande stolpskotten; Hollywoods största visionärer; missförstådda musikaliska genier och avskydda aotodidakter; visuella under som utplånats av den strömlinjeformade masskulturen; ljuden som gud glömde men som satan fick enorm framgång med; kioskvältare som inte ens lyckades få en fingerborg i rullning; de stoltaste seriefigurerna som skinnflåddes och lobotomerades i den av mammon framtvingade metamorfosen till billig tredimensionell underhållning; kvinnorna som får Lady GAGA att framstå som en blek liten lallande skuggfigur; ljuden!; makten!; härligheten!

Amen vaddå!