Men Alvino Rey hette egentligen Alvin McBurnley och kom från Oakland i California. Han var ingen utbrytarkung. Han kunde dock dyrka upp en gitarr som få andra.
Redan som liten kille satt han framför radion och spelade gitarr till musiken som spelades. Men, hans stora passion som nybliven tonåring var teknik och mekanik. Han älskade att pilla med grejer. Så, när han satt där och lekte med gitarren tänkte han väl ungefär:
-Kunde vara kul om man kunde förstärka ljudet lite. Så han pillade ihop en liten enkel förstärkare och en pickup på gitarren som skulle föra vibrationerna från stängarna vidare till den lilla förstärkaren. Han var nöjd. Han var femton år och hade förmodligen byggt den första elförstärkta gitarren. Året var nittonhundratjugotre.
Men som femtonåring tänker man inte på sådana saker som patent, regler och förordningar. Innan han fyllt tjugo hade han förbättrat sin uppfinning flera gånger om. Nittonhundratjugosju sökte han sina första patent. Flera andra höll på och experimenterade med liknande saker vid den här tiden, så äran för att ha uppfunnit elgitarren gick honom förbi. De är många som delar den äran.
Det han däremot kan ta åt sig det mesta av äran av är ett annat vidareutvecklat stränginstrument: pedal steel gitarren.
Samma år som han lade in om sina första patent på sina uppfinningar fick han plötsligt jobb som banjospelare i ett band. Hans musikaliska förmåga hamnade nu i första rummet. Snart blev han också medlem i Phil Spitalny och hans storband. Det var också vid denna tid han kom på sitt artistnamn: Alvino Rey.
Människor hade på allvar börjat intressera sig för exotiska länder och deras kultur vid den här tiden. Hans nya namn hängde bra med i denna trend.
Året var nittonhundratjugonio.
Bara några år senare blev han anställd som gitarrist av Horace Heidt i hans musiktrupp Horace Heidt And His Musical Knights.
Nu som framför allt pedal steel soloist fick hans uppfinning dela scen med uppfinnaren själv.
Heidt var inte bara bandledare - han hade även ett radioprogram. Alvino Rey och hans uppfinning hördes vida omkring. Han blev ett namn.
Nittonhundratrettiofem blev han inhyrd av Gibson för att hjälpa dem bygga pickupen på deras första elgitarr: Gibson ES-150.
Jo, han fortsatte experimentera, uppfinna och förädla redskapen han använde.
Det var dags att starta egen orkester. Alvino Rey och hans orkester inledde sin bana. Det var så klart swing och underhållning för hela pengen.
Han hade nu förstärkt ljudet från gitarren, blivit en av de bästa soloisterna på sitt eget instrument - kunde han också få den att tala?
Med hjälp av en mycket enkel talkbox och en slang fäst vid sin frus strupe fick han sin gitarr att sjunga! Visserligen med lite teknisk finessrikedom - men ändå! Denna gimmick förädlades för att
slutligen se ut och låta som så här med hjälp av den lille gitarrdockan Stringy:
Här ser man också många prov på Alvinos fantastiska teknik och hans eleganta men aningen sockersöta framtoning.
Ljudet som Alvino Rey och hans pedal steel frambringade var klart, ofta utan vibrato och steg från mörka till ljusa toner som en accelererande tecknad rymdraket. Man kan nästan likna ljudet vid det som kommer från en theremin.
Han spelade lekfullt och utan rädsla för att ta plats och visste hur han skulle använda sitt instrument för bästa effekt.
Tillsammans med den skönsjungande systrakvartetten The Four King Sisters (som också varit en del av Horace Heidts musikgrupp) spelade Alvino in en räcka nummer både på platta och på film. Flera blev stora hits.
Här ser vi Alvino Rey, hans band, och en charmigt taggad systrakvartett i en frenetisk swingig sak från den humoristiska musikalfilmen "Sing Your Worries Away":
Det är klart att inte Alvino kunde motstå den charmen. Han gifte sig så klart med en av syrrorna, Luise, och de levde och arbetade i hop resten av sina liv.
Alvino Rey och hans orkester levererade hit efter hit under slutet av nittonhundratrettiotalet fram till början av nittonhundraförtiotvå då musikernas fackförening, i hopp om att få en fond avsatt för arbetslösa musiker, satte stopp för fler kommersiella inspelningar och engagemang.
Bandet splittrades.
Alvino jobbade som flygplanstekniker ett tag innan han skrev på för marinen som radarutvecklare. Andra Världskriget gick dock mot sitt slut och Alvino Rey kunde återigen ta tag i sitt musicerande och fortsätta med ett nytt band. Men tiderna hade förändrats. Bandet spelade på, men inte för samma stora lyssnarskara. Alvino Rey lade ner sitt band kring nittonhundrafemtio och började en ny karriär som alltiallo inom musik och musikproduktion.
Han blev en flitigt anlitad sessionmusiker och hans pedal steel hörs på en uppsjö av nittonhundrafemtio- och sextiotalets plattor som surfade på en lounge- och exotica-våg. Rymdåldern hade äntligen hunnit ifatt Alvino Rey och hans futuristisk pedal steel-sound. Bl. a är det ju denna pedal steel vi kan höra på många av Juan García Esquivel symfoniska såväl som futuristiska arrangemang.
Esquivel - Sentimental Journey
Han hoppade även in som kompande pedal steel gitarrist till Elvis Presley i "Blue Hawaii", och fortsatte även som musikalisk ledare för systrarna King som fortfarande hade en bra karriär. Nittonhundrasextio släppte han själv en exotica och lounge-inspirerad platta som bar det sportiga namnet Ping Pong!
Här hör vi Alvino Rey med band excellera i Hawaiiansk atmosfär:
Alvino Rey - Aloha Oe
Jag kan inte förstå att jag inte hade hört talas om denne man förrän tjugohundrafyra. 2004 dog Alvin McBurnley aka Alvino Rey. Då, först, hörde jag hans namn. Nu hör jag hans namn ringa i skallen varje gång jag hör en pedal steel i ett countryband.
Källor:
-Alvino Rey "Wizard of the Steel Pedal Guitar"
-Alvino Rey at Space Age Pop.
Samt flera forumtrådar och framförallt Dana Countryman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar